Skottland i Amerika

Först måste jag ju erkänna att jag fuskade. När jag skrev föregående blev jag indragen i ett krig med England. Ett krig som inte gick något vidare. Det gick inget vidare tre gånger innan jag fick det att gå så som jag ville. Utan territoriella förluster och bara en liten prestigeförlust.

Sedan blev det fredstider och jag kunde börja koncentrera mig på min civila administration. Och forskning som skulle få mig att äntligen börja min kolonisation. Samtidigt började Luther predika om sina saker någonstans i mellaneuropa och jag som alltid (nå alltid och alltid...) hatat katoliker bestämde mig för att genast bli protestant. Eller kanske inte helt genast faktiskt några faktorer som hände före blandade in sig i mina tankegångar.

Påven fick för sig att excommunicera mig. Påven som givetvis var influerad av de hatade engelsmännen. Fuck the Pope sade jag och sade att kungen är högre än påven för gud och sekunden senare konverterade jag helt till protestantismen.

Påven kan se sig någonstans där solen inte skiner om dagen. Mitt folk var inte riktigt lika glada över att konvertera sig men mina präster gjorde så gott de kunde. Island var de första som gladeligen konverterade till den sanna religionen medan fastlandet var litet trögare.

När jag skriver det här så har de tröga människorna i huvudstaden fortfarande inte konverterat till den sanna religionen trots att en präst försökt konvertera dem i över tio år. Somliga människor är bara böbiga.

Det följande som hänt är att Grönland är koloniserat (jag är vikingarnas sanna ättling) och nordamerika är nästa. Det finns något intressant ställe i en buktliknande plats.

Skottlands högland

Mer Europa Universalis 3. Dvärgafortet får ligga på sida och jag skriver istället om det här.

Efter fiaskot med marocko där jag i princip var ute ur världen så försökte jag på nytt. Med Norge. Det gick inte heller något vidare. Inom tjugo år var jag erövrad av Sverige. Men då fick jag en snilleblixt och tog min sparfil och laddade helt enkelt som ett annat land istället.

Skottland.

Skottland har det nästan välförspänt för sig. Det enda bekymret de har i världen är England. Förbannade engelsmän är hela tiden en sticka i fingret. Skottland har heller inte direkt några stora expansionsmöjligheter. Förutom just England då.

Det började inte riktigt så bra som det kunde men heller inte så dåligt som det kunde. Engelsmännen besegrade mig i krig men gick med på fred utan att jag var tvungen att betala så mycket. Mitt gamla hemland Norge fick också några smällar av mig då jag och min allierade Sverige tog hand om Island.

Längre bort tog Sverige över Danmark och dylikt. Jag siktade mer in på att hålla vad jag hade och vänta på att England skulle ha en svag stund.

Förstås så var jag tvungen att alliera mig med Frankrike. The Auld Alliance eller vad den heter. Den håller fortfarande och det faktum att England när de krigar hela tiden krigar på två fronter har hållit Skottland självständigt. En gång var jag de facto nära att erövra stora delar av England men det blev inget av det. När England slutar kriga på andra fronter så går Skottland tillbaka till sitt skal och säger saker i stil med "no hard feelings. Right?"

Så har hundra år gått av Epic Campaign. Det största bakslaget var när jag skulle få min Core på Reykjavik och två år före den skulle hända så tog rebeller över ön och tog den tillbaka till Norge. Jag krigade just då mot England och hade inte transportskepp att undvara för att ta tillbaka öfan.

Jag hade planerat att använda island som en slags bas för kolonialism. Tji fick jag. Nu är Skottland stagnerat och bittert. Jag får pröva på nytt om femtio år när alla andra redan erövrat världen.