Först måste jag ju erkänna att jag fuskade. När jag skrev föregående blev jag indragen i ett krig med England. Ett krig som inte gick något vidare. Det gick inget vidare tre gånger innan jag fick det att gå så som jag ville. Utan territoriella förluster och bara en liten prestigeförlust.
Sedan blev det fredstider och jag kunde börja koncentrera mig på min civila administration. Och forskning som skulle få mig att äntligen börja min kolonisation. Samtidigt började Luther predika om sina saker någonstans i mellaneuropa och jag som alltid (nå alltid och alltid...) hatat katoliker bestämde mig för att genast bli protestant. Eller kanske inte helt genast faktiskt några faktorer som hände före blandade in sig i mina tankegångar.
Påven fick för sig att excommunicera mig. Påven som givetvis var influerad av de hatade engelsmännen. Fuck the Pope sade jag och sade att kungen är högre än påven för gud och sekunden senare konverterade jag helt till protestantismen.
Påven kan se sig någonstans där solen inte skiner om dagen. Mitt folk var inte riktigt lika glada över att konvertera sig men mina präster gjorde så gott de kunde. Island var de första som gladeligen konverterade till den sanna religionen medan fastlandet var litet trögare.
När jag skriver det här så har de tröga människorna i huvudstaden fortfarande inte konverterat till den sanna religionen trots att en präst försökt konvertera dem i över tio år. Somliga människor är bara böbiga.
Det följande som hänt är att Grönland är koloniserat (jag är vikingarnas sanna ättling) och nordamerika är nästa. Det finns något intressant ställe i en buktliknande plats.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment