Skottlands högland

Mer Europa Universalis 3. Dvärgafortet får ligga på sida och jag skriver istället om det här.

Efter fiaskot med marocko där jag i princip var ute ur världen så försökte jag på nytt. Med Norge. Det gick inte heller något vidare. Inom tjugo år var jag erövrad av Sverige. Men då fick jag en snilleblixt och tog min sparfil och laddade helt enkelt som ett annat land istället.

Skottland.

Skottland har det nästan välförspänt för sig. Det enda bekymret de har i världen är England. Förbannade engelsmän är hela tiden en sticka i fingret. Skottland har heller inte direkt några stora expansionsmöjligheter. Förutom just England då.

Det började inte riktigt så bra som det kunde men heller inte så dåligt som det kunde. Engelsmännen besegrade mig i krig men gick med på fred utan att jag var tvungen att betala så mycket. Mitt gamla hemland Norge fick också några smällar av mig då jag och min allierade Sverige tog hand om Island.

Längre bort tog Sverige över Danmark och dylikt. Jag siktade mer in på att hålla vad jag hade och vänta på att England skulle ha en svag stund.

Förstås så var jag tvungen att alliera mig med Frankrike. The Auld Alliance eller vad den heter. Den håller fortfarande och det faktum att England när de krigar hela tiden krigar på två fronter har hållit Skottland självständigt. En gång var jag de facto nära att erövra stora delar av England men det blev inget av det. När England slutar kriga på andra fronter så går Skottland tillbaka till sitt skal och säger saker i stil med "no hard feelings. Right?"

Så har hundra år gått av Epic Campaign. Det största bakslaget var när jag skulle få min Core på Reykjavik och två år före den skulle hända så tog rebeller över ön och tog den tillbaka till Norge. Jag krigade just då mot England och hade inte transportskepp att undvara för att ta tillbaka öfan.

Jag hade planerat att använda island som en slags bas för kolonialism. Tji fick jag. Nu är Skottland stagnerat och bittert. Jag får pröva på nytt om femtio år när alla andra redan erövrat världen.